ungefär för ett år sedan hade jag skrivit såhär:
jag har mitt hjärta, under din hammare.
saken är:
du har ditt hjärta, under min hammare.
jag fattar inte, hur tänkte jag i ca ett halvår? hur blind var jag, hur jävla blind var jag? inte bara synen, utan allt annat. damn, ida du faller för wrong guys!
men det är över, och det är så jävla skönt. kan nästan göra en låt om hur jävla skönt det är att inte ha sånt mer. fyfan vilken lättnad. det skulle bannemig bli en hejdundrande text!
men nu ska jag nog dra ner under täcket och drömma mig bort ett tag.
puss på det.
Kommentarer
Trackback