jag vill krama om alla fina människor och säga att det ordnar sig. jag vill hjälpa till att få allting ogjort.
men jag kan inte. jag kan inte göra någonting. inget mer än att finnas med en ledig axel.
det är hemskt. det gör så ont att se folk lida. se hur dem mår.
men mitt i allt, ser man också hur fina alla är. hur omtänksamma.
och hur mycket man ska hålla hårt i det man har. vara tacksam.
livet är orättvist. äckligt orättvist.
,
och nu måste jag plugga.
bara att försöka sätta igång.
Kommentarer
Trackback